jag hade roligt då men jag vill aldrig göra om det.
jag satt och chattade lite med cilla då hon skickade bilder från typ 2007. visst hade vi roligt men jag vill aldrig leva så igen. och så jävla dåligt som jag mådde så var inte dom roliga stunderna så många. hatar att jag levt så men allt jag gjort har gjort mig till den jag är idag. cilla skickade 2 bilder till mig eller ja 3 men lägger upp två utan dom. med respekt för dom andra människorna så har jag täckt deras ansikten.
det som gjorde mig chockad var att på bilderna röker jag marlboro. jag tycker de är det äckligaste som finns men jag ahde glömt att det var det jag rökte förut tills jag kom på att prins var det bästa men iaf nu röker jag inte.
bilderna ger mig både bra och dåliga minnen. men en sak saknar jag faktiskt från bilderna. MITT HÅR. men iaf när bilderna togs så satt vi och väntade på allt folk. hm vad fanns i min ryggsäck? ja de listar ni nog ut själva.
jag tycker det är sjuk hur vi levde. plåga sig igenom skolan på vardagarna, jag drack även då men om vi ska bortse från mig så kan jag förklara hur alla levde. direkt efter skolan på fredagen så var det ´hem och pumpa böckerna för att få plats med öl/sprit i ryggan. när någon/några vart och köpt sprit träffades alla. alla fick den sprit/öl dom skulle ha. sedan var det dags att för alla att gå hem gömma drickan och äta middag med sina föräldar. efter det kom smsen. jag är klar är du? sen drog vi ut. och ja drack. alla höll på med alla och fulla blev vi. en person deckade och jag ringde ambulansen. nästa helg var allt som vanligt igen och vi körde på. sen höll vi på så där hela tiden. kommer aldrig glömma hur mitt hjärta slog när jag gick förbi en polisbil men 1 flaskor vodka i ryggsäcken. det klirade om ryggsäcken och polisen stirrade. jag ingnorerade honom och gick därifrån. tur att vi aldrig åkte fast. sen minns jag då polisen kom till skolan på kvällen och alla var tvungna att ta upp händerna ur fickorna och stå mot ett staket. polisen kom och körde nästan på oss. en polis bröstade upp sig mot tobbe sen tog dom våra person uppgifter och vi kunde dra vidare.
man levde alltid med stressen. "blåljusen stressar oss men vi är vana" alltid rädslan att åka fast. men vi klarade oss och fortsatte med det vi gjorde. sen fick jag min alkoholförgiftning och då bröt jag nästan kontakten med alla. vi hade inget gemensamt länge då jag slutade dricka. vissa har jag umgåtts lite med efteråt men jag tänker aldrig gå tillbaka till det där livet. jag har en bild till.
fy fan vad full jag var och det var kallt som fan. tror nästan det var minusgradet men jag var så full så jag frös inte. nej alkoholen förstör bara. nu tänker jag inte skriva mer om det men ni får en låt.
Artist: block 44
Låt: alkoholismen
pusspåre
det som gjorde mig chockad var att på bilderna röker jag marlboro. jag tycker de är det äckligaste som finns men jag ahde glömt att det var det jag rökte förut tills jag kom på att prins var det bästa men iaf nu röker jag inte.
bilderna ger mig både bra och dåliga minnen. men en sak saknar jag faktiskt från bilderna. MITT HÅR. men iaf när bilderna togs så satt vi och väntade på allt folk. hm vad fanns i min ryggsäck? ja de listar ni nog ut själva.
jag tycker det är sjuk hur vi levde. plåga sig igenom skolan på vardagarna, jag drack även då men om vi ska bortse från mig så kan jag förklara hur alla levde. direkt efter skolan på fredagen så var det ´hem och pumpa böckerna för att få plats med öl/sprit i ryggan. när någon/några vart och köpt sprit träffades alla. alla fick den sprit/öl dom skulle ha. sedan var det dags att för alla att gå hem gömma drickan och äta middag med sina föräldar. efter det kom smsen. jag är klar är du? sen drog vi ut. och ja drack. alla höll på med alla och fulla blev vi. en person deckade och jag ringde ambulansen. nästa helg var allt som vanligt igen och vi körde på. sen höll vi på så där hela tiden. kommer aldrig glömma hur mitt hjärta slog när jag gick förbi en polisbil men 1 flaskor vodka i ryggsäcken. det klirade om ryggsäcken och polisen stirrade. jag ingnorerade honom och gick därifrån. tur att vi aldrig åkte fast. sen minns jag då polisen kom till skolan på kvällen och alla var tvungna att ta upp händerna ur fickorna och stå mot ett staket. polisen kom och körde nästan på oss. en polis bröstade upp sig mot tobbe sen tog dom våra person uppgifter och vi kunde dra vidare.
man levde alltid med stressen. "blåljusen stressar oss men vi är vana" alltid rädslan att åka fast. men vi klarade oss och fortsatte med det vi gjorde. sen fick jag min alkoholförgiftning och då bröt jag nästan kontakten med alla. vi hade inget gemensamt länge då jag slutade dricka. vissa har jag umgåtts lite med efteråt men jag tänker aldrig gå tillbaka till det där livet. jag har en bild till.
fy fan vad full jag var och det var kallt som fan. tror nästan det var minusgradet men jag var så full så jag frös inte. nej alkoholen förstör bara. nu tänker jag inte skriva mer om det men ni får en låt.
Artist: block 44
Låt: alkoholismen
pusspåre
Kommentarer
Postat av: gabriella
vem var fotograf dåra? jodå självklart var det jag som tog fotot från ett räcke vid taket 8-)
Postat av: Cilla
Det var det inte det var jag...:L
Postat av: V e v v e A n d e r s s o n ♥
jävligt starkt gjort att du skriver ut ditt förflutna såhär i bloggen.. keep it up !
Trackback
