Dödsångest
jävla dödsångest gör mig tokig. varför? jag är fan 16 år. jag ska inte ha någon ångest alls. livet har bara börjat. eller jag har varigt med om sjukt mycket. fan avd mitt hjärta slår. skrämmande dunkar i bröstkorgen. man börjar kämpa efter luft. jag orkar inte. förut var jag redo att lämna världen varje dag. jag levde i miljöer där ett människoliv inte var värt mycket. där man kunde förhandla med en människas liv. jag var orädd men överlevde. stod hela tiden på gränsen. då jag satt inlåst försökte jag begå självmord och då var jag inte rädd men nu är jag fan inte ens nära döden men ändå så rädd. hjärtat slår snabbare och snabbare. så fort någon pratar om döden känner jag hur det slår och hur luften stannar i strupen. kan det vara så att jag är rädd för att jag nu har något att leva för men är så rädd att förlora det. förut brydde jag mig ju inte hur länge jag skulle leva eftersom varje dag var likadan och jag såg ingen framtid men nu när jag har en framtid så är jag väll rädd för att den ska förstöras. jag får tavara på all tid jag har men denna ångest gör mig galen. klockan är snart halv 5 på morgonen och jag sover inte än. jag blir inte trött. vad händer med mig? är min kropp tillbaka i sina gamla vanor? varför har en 16 åring dödsångest när inte ens dom gamla har det. 2 dagar innan min farfar dog så somnade han i sin fotölj och vet ni vad han säger när han vaknar. " vilken otur att jag vaknade, jag sov så skönt" hur kan man ens säga så. ja iaf nu ska jag inte tynga ner er mer med min dödsångest. får försöka tänka på annat. sitter här och tittar på hur söt andrea är. massor med kärlek till henne.
Pusspåre
nu kom jag på en sak. om jag dör nu när jag är ung så har jag lite saker som jag hoppas kan verkställas. jag vill begravas i kista. inte donera ett enda organ. min kropp ska va orörd. jag vill ha en gravsten men ingen ska känna sig tvingad att sköta om min grav och min sista önskan som jag alldig velat är att få åka en hummer h2 istället för likbil.
sån bil vill jag åka det e min sista önskan. sen kan jag gärna begrasas i mina favorit kläder. nu vet jag inte vad jag ska göra. sova ska jag inte göra iaf för de går inte. pusspåre
Pusspåre
nu kom jag på en sak. om jag dör nu när jag är ung så har jag lite saker som jag hoppas kan verkställas. jag vill begravas i kista. inte donera ett enda organ. min kropp ska va orörd. jag vill ha en gravsten men ingen ska känna sig tvingad att sköta om min grav och min sista önskan som jag alldig velat är att få åka en hummer h2 istället för likbil.
sån bil vill jag åka det e min sista önskan. sen kan jag gärna begrasas i mina favorit kläder. nu vet jag inte vad jag ska göra. sova ska jag inte göra iaf för de går inte. pusspåre
Kommentarer
Trackback
