Hur ska jag förklara för mina barn?
pappa blev sur så han slog sönder dörren. så kan man ju inte säga.
pappa har en sjukdom som gör att han slår sönder saker. så kan man inte säga.
när pappa blir arg måste du gå till mamma så att du inte ser pappa arg. så kan man inte säga.
nu går pappa ut för han är arg, stanna inne nu. så kan man inte säga.
pappa vill kramas med mamma nu när han slagit sönder handen. så kan du titta på tv så länge? så kan man inte säga.
kan du ge pappa rengöringsspriten och lite bomull så han kan göra rent sina sår? så kan man inte säga.
så hur i helvete ska jag förklara för mina barn? utbott kommer jag alltid få. det går inte att hindra. jag har slagit mina familjemedlemmar. förut var jag inriktad på att slå dom. nu är det mer som ett hot. lämna mig ifred annars slår jag. för jag vill vara själv när jag får utbrott. så skulle alla runt mig gå så skulle jag kunna lugna ner mig men så funkar de inte. jag har ALDRIG slagit Andrea. jag kommer ALDRIG att slå henne eller våra barn. men hur ska jag förklara för mina barn? om jag står och slår i väggen så bli barnet rädd. jag kan inte skrämma mina barn. dom kan inte bli rädda för sin pappa som mot dom är helt ofarlig. jag kan aldrig på något sätt förklara för mina barn hur det är. vad ska jag säga. när pappa blir galen så får ni gå till mamma okej? nej de känns inte som det funkar. det värsta är ju att jag vill vara med Andrea när jag får utbrott. hur ska de gå då? ska hon stå med vårat barn i sin famn och titta på när jag slår sönder mig själv? ett litet barn fattar inte, men de lär sig. våld skapar våld. andrea kan inte trösta mig med ett barn i famnen, hon kan inte lämna barnet heller. jag vill ha barn och jag skulle aldrig skada dom. men jag kan inte säga gå till mamma och sen hör dom hur det börjar smälla. och om jag är ensam med barnen då? vad ska jag göra då? men om andrea e hemma och jag får utbrott ska dom då behöva åka hemifrån för att slippa se? de funkar inte heller, andrea skulle aldrig åka ifrån mig när jag ahr utbrott för då vet hon att jag nästan slår ihjäl mig själv.
HUR SKA JAG FÖRKLARA FÖR MINA BARN?
hur ska jag kunna leva med adhd som en pappa?
mina barn ska aldrig få se någon våld. dom ska bli som mig men aldrig gå i mina fotspår. dom får bli som den fina jimmy. men det går inte att dölja mina utbrott och jag vägrar visa mig våldsam inför mina barn.
dom kommer bli rädda.
kanske blir dom också aggresiva.
dom får aldrig ta efter mig.
men hur i helvete ska jag göra?
klockan är snart 3 på natten och jag fick sådan panik då jag tänkte på detta att jag var tvungen att skriva av mig nu på en gång.
jag vill aldrig dölja. jag vill aldrig visa. jag vill aldrig att dom ska lida.
Hur i helvete ska jag göra?
finns det ingen pappa med adhd där ute? hur har du handskas mad dina aggresioner och dina barn? finns det inga barn där ute med föräldrar som har adhd?
jag får en sådan ångest över detta. jag vill ha barn jag skulle bli en underbar pappa men denna jävla sjukdom. jag vill inte slåss något mer. jag kan inte sluta. jag vill aldrig visa jag vill aldrig dölja. snälla kan jag inte få sluta slåss? varför fick jag alla dessa sjukdommar? jag kan kontrollera mina aggresioner men jag kan inte ta bort dom. jag kan styra så långt så jag vet vad jag slår på. jag kan inte sluta slåss. ingen jävla psykolog kan hjälpa mig jag vill höra från pappor/barn som ahr erfarenhet av detta, inte prata med någon som pratar om problem på jobbet och sen går hem till sin fru och barn och har världens bästa svensson liv. så snälla någon hjälp mig.
JAG VILL INTE ATT MINA BARN SKa BEHÖVA LIDA FÖR MIN SJUKDOM
SNÄLLA HJÄLP MIG
pusspåre
När hade du tid att komma och fixa sista moppen? :)
blir väldigt fast i din text. jag kan inte säga att jag vet hur det känns. men jag kan förstå din .. rädsla. hoppas verkligen du hittar någon som kan hjälpa. som du kan lära dig av. sköt om dig vännen. och tusen tusen bamsekramaR!
Säg bara att du ramlade du snubblade på en sladd? :D
Hare :)<3
Hej Jimmy! hoppas det är bra med dig. Jag tycker du är lite intressant, eftersom du både har diabetes, som jag, och adhd.. en sjukdom som jag av någon anledning är lite intresserad av... kanske för att jag läser till socionom och vill inrikta mig på barn/ungdomar och säkert kommer träffa på det då. Hur funkar det egentligen? Du skriver att du lärt dig hantera din adhd, finns det någon medicin som drar ner på dina frustrationer? Jag tror inte att du behöver vara orolig över att inte kunna förklara för dina barn. Det är nog det bästa att lära dem att det finns en sjukdom och hur den påverkar dig. Det blir bara konstigt om man ska försöka låtsas som något annat, tror jag :) Förresten, du frågade sist om min motion. Jag rör inte heller så mkt på mig, men jag vill verkligen försöka. Jag går promenader ibland. Men att ha rutiner med kosten påverkar jättemkt redan, jag är nog rätt känslig för att rubba dem. Ha det fint! /Lina
Jag har ADHD och barn. När jag blir arg, vilket jag ofta blir på Jonathans pappa smäller det ofta i både väggar, dörrar och honom. Men sedan Jonathan kom har det blivit annat, jag tittar på min son och vet att jag kan inte höja rösten pga att han blir rädd. Jag dör hellre än skrämmer min son. Så jag får helt enkelt tygla mig, även om det brinner i skallen. Ofta tar jag med Jonathan ut på en lång promenad, det hjälper en del. Det var lättare då man var rökare, en cigg så var det ju ganska okej, nu får man hitta andra sätt..
Du kommer bli en bra pappa, och bara av att läsa litegrann tror jag du kommer bli bättre på att tygla din ilska. Man gör allt för sina barn, jag lovar dig!
Min make har adhd och diabetes han med ( och touretts som gör honom ännu lite argare) när han flippar ut går han och slår på en träningssäck, och säger helt sonika att han motionerar. Han biter helt enkelt ihop, tills han har tillfälle, eller så har han barnet i babysitter med sig, tips bara
