Från skratt och glädje till tårar och depression

Det känns som jag nyss blev överkörd av en långtradare. helt flippat. skallen e rätt fuckad. vet knappt vad jag gör eller skriver så de här kan bli ett rätt så rörigt inlägg. 

Jag  var och såg på "Farsan" men Andrea, mamma och pappa. Den var as kul och vi höll på att garva ihjäl oss allihopa. ibland var det svårt att höra vad dom sa i filmen för att alla runt om skratta så mycket. riktigt bra film den bör ni se om ni inte redan gjort det.



jag var hur glad som helst och skrattade. sen kom vi hem. då började jag skaka och må illa. hjärtat dunkade utahelvete. men de känndes inte som panikångest. och efter en sådan attac brukar man må bra rätt fort igen. men inte nu inte. efter denna "ångest attac" eller vad det nu var så blev jag äckligt seg. känner mig som en levande död. jag tar mig sakta framåt och ögonlocken faller neråt fast jag inte är specielt trött. har en jobbigt klump i halsen. en smärta i kroppen som jag inte har en aning om vad den kommer ifrån. varför sådan ångest/depresion? jag vet inte vad det kommer ifrån och har ingen anledning till att må så här. men de känns som livet går i slowmotion just nu. helt flippat. känns inte normalt iaf.



Allt känns fuckt up men jag känner mig så seg i kroppen så det är ingen stress och oro på det sättet. känns bara som man ligger där och inte ens orkar bry sig om att resa sig igen. hoppas jag mår bättre imorgon. för jag är galet flippad i huvudet nu. hoppas inlägget inte blev för grötigt att läsa.

Pusspåre

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0