När man är barn vill man vara vuxen. När man är vuxen vill man?
Ja när man var barn ville man vara vuxen. Det ville i alla fall jag. Nu då? Ska jag klassa mig som vuxen? Ungdom kanske? Jag har jobb och ska snart ha barn så jag har svårt att se mig själv som ett barn. Det finns säkert många vuxna som vill vara barn igen men jag vill ALDRIG vara ett barn igen. Jag trivs med mig själv som jag är idag och ser framåt med ett leende. Men det är svårt att lee när man tänker tillbaka så just därför vill jag aldrig tillbaka. Ibland när folk pratar om sin barndom så undrar jag hur mycket det igentligen är som jag gått miste om. Som jag aldrig gjort. Men varför ska jag säcka ihop för det jag inte fick som barn när jag kan lee mot min framtid. Det går inte att ändra på någonting så det är lika bra att köra på med full fart framåt.
Undra varför jag skrev det här nu? Jag vet inte. Det bara flög ur mig.
Nu var det ju ett jävla tag sen jag skrev här sist. Vad har hänt i mitt liv då? Jag har jobbat och inte haft tid för så mycket mer. I lördags var vi på en namngivning vilket var mycket trevligt. Börjat fundera om man ska döpa sitt barn eller ha en namngivning? Jag är ju inte så mycket för det där med gud och religoner. Vi får helt enkelt se.
Jo just ja. Jag var i stan här om dagen och skulle köpa mig ett par hörlurar. Dom var slut i stockholm men dom var så snälla så dom beställer hem ett par ifrån göteborg.
Det är ett par "AKG K240S" Nu är dom på utförsäljning för 990 kr. Innan kostade dom 1 695 kr. Shyssta grejjer hoppas jag. Kabeln går att byta ut vilket är kanon eftersom dom har en tendens att börja glappa.
Men nu ska jag åka till Anden. Vi höres.
Pusspåre
