Danderyds ungdomspsykiatri
Jag glömmer aldrig då jag sa jag sticker nu. det var år 2002 jag vägrade ta mina sprutor och pappa åkte med mig till min dåvarande diabetes läkare som skulle förklara vad som hände om jag inte tog mitt insulin. jag var då 8 år och när min läkare började skälla på mig så började jag slåss. personalen låste dörrarna och slängde sig över mig. pappa och jan alm (läkaren.) höll i mig, jag slog mig låss, dom tog mig igen. jan sa men släpp han då så får han verkligen känna att dörren är låst och att han inte komemr någonstans. dörren var av glas med stål ram och pappa säger till jan. är du dum i huvudet tror du inte han kommer igenom dörren. det är för fan glas. men menar du att han skulle slå sönder glaset? kan han slå oss så är väll fan inte någon glasruta något problem. efter några timmars utbrott så åkte vi vidare till danderyds ungdomspsykiatri. vi satt i väntrummet då jag blev helt galen. jag kastade iväg alla stolar jag fick tag i. jag välte upp och ner på ett bort. bordsskivan lådsnade jag sparkade av bordsbenet och började slåss med det järnröret. personalen backade tills dom fick tag på röret. pappa satte sig på en stol med mig i famnen och höll i mig. jag tog fart med huvudet slog bakhuvudet i hans panna så att hans bakhuvud åkte in i betongväggen. han släppte och ställer sig upp och skriker på personalen. vafan står ni bara och tittar för? det är för fan ert jobb att ta hand om honom och ni låter honom misshandla mig? jag ahr fan tagit mig hit där jag trode jag skulle få hjälp emn ni tittar ju fan bara så vart ska jag ta vägen? dom la in mig där i 2 dygn och sen fick jag åka hem då jag inte hade några utbrott under tiden jag låg där.
efter någon vecka skulle pappa dit och prata om mediciner till mig och jag ville inte följa emd in så jag väntade i bilen. eftersom att det är ungdomspsykiatri så är väntrumemt låst och amn kan bara öppna om man är personal. jag satt i bilen och tröttnade så jag gick till ytterdörren till väntrummet knackade på. när pappa stod vid dörren och tittade på mig så sa jag. jag sticker nu. jag gick därifrån och pappa kunde ju bara titta på eftersom det var låst han sprang till receptionen och hämtade personalen. när han kom ut så var jag redan borta. han gick till bilen och började åka runt och leta efter mig han ringde till polisen och jag satt uppe i skogen och såg när han åkte runt och letade efter mig. efter ett tag gick jag enr på vägen. pappa stannade och sa till polisen i telefonen jag har hittat honom nu. han bad mig att gå in i bilen. jag sa om jag aldrig mer behöver gå in dit. han lovade och vi åkte tillbaka dit så han kunde säga att han hittat mig och sen åkte vi hem. och jag behövde aldrig mer åka dit.
Pappa jag älskar dig ♥
Pusspåre
efter någon vecka skulle pappa dit och prata om mediciner till mig och jag ville inte följa emd in så jag väntade i bilen. eftersom att det är ungdomspsykiatri så är väntrumemt låst och amn kan bara öppna om man är personal. jag satt i bilen och tröttnade så jag gick till ytterdörren till väntrummet knackade på. när pappa stod vid dörren och tittade på mig så sa jag. jag sticker nu. jag gick därifrån och pappa kunde ju bara titta på eftersom det var låst han sprang till receptionen och hämtade personalen. när han kom ut så var jag redan borta. han gick till bilen och började åka runt och leta efter mig han ringde till polisen och jag satt uppe i skogen och såg när han åkte runt och letade efter mig. efter ett tag gick jag enr på vägen. pappa stannade och sa till polisen i telefonen jag har hittat honom nu. han bad mig att gå in i bilen. jag sa om jag aldrig mer behöver gå in dit. han lovade och vi åkte tillbaka dit så han kunde säga att han hittat mig och sen åkte vi hem. och jag behövde aldrig mer åka dit.
Pappa jag älskar dig ♥
Pusspåre
Kommentarer
Postat av: Anonym
Jag hade också Jan Alm som diabetesläkare förut :o
Trackback
