vandrande apotek eller knarkare?
ja nu ska man börja med 25 milligram propavan också. så jag experementera mig fram om jag behöver 25 eller 50 milligram. men det märker vi ju. känner mig snart som ett vandrande apotek. har 3 grejer i fickan så jag kan ta blodprov en insulin pump som sitter fast med slang i magen eller benet och så 3 tabbletter dagligen. börjar känna mig som en knarkare. men hoppas väll att det funkar kan inte göra så mycket annat. första dagen idag med sömn piller. hoppas det ger någon eftekt. pusspåre
Alopecia areata
hejsan. de va längesen ni fick någon bild på mitt huvud men jag kan lova att håret bara försvinner mer och mer och igenting har kommit tillbaka. nu får ni en bild från slutet av juni. 
och nu till bilderna tagna igår.
ja jag har ju inte så mycket hår kvar alls. men så ser det ut iaf. pusspåre
en dag på astrid lindgrens barnsjukhus
i förgår somnade jag halv 5 på morgonen och igår gick jag upp 9 så jag sov 4 och en halv timme.
jag var helt död men skulle åka bil till magnus ( min adhd läkare) pappa rinde när jag satt i bilen. jag sa att jag mådde illa och skulle stanna vid häggvikskolan så han kom dit och hämtade mig. han ringde efter 1 minut. har du stannat bilen. ja och så spydde jag ut genom fönstret i farten sen när jag stannat så spydde jag ännu mer. men när jag är utmattat och spyr brukar jag bara spy några gånger fort sen mår jag bra så jag flyttade bilen till ett bättre ställe att stå på sen åkte vi till magnus. satt på mötet ganska sliten men vi han slutföra mötet och precis när vi var kalra så började jag må illa igen jag la mig i undersökningsrummet. la mig i sängen där och bara skakade. efter 20 minuter började jag spy. och de slutade ju inte bara spydde och spydde som en gris. sen när jag spytt en stund så slutade jag och då kännde jag mig piggare så vi gick ner till bilen under tiden jag kände mig pigg köpte en piggelin och började äta den. vi började åka hemåt men när vi var vi norrviken så bad jag pappa åka in till sjukhuset för då började jag spy igen. vi åkte in vid ambulans infarten, pappa sprang in och sa att jag inte kunde gå för jag bara skaka. de kom 4 sjuksköterskor med en bår. jag fick hjälp upp sedan låg jag där och dom åkte in med mig på ett rum på akuten. läkaren kom in och undrade om jag ahde astma eftersom jag hosta så mycket men sa att jag ahde diabetes och inte ätit sen klockan 18 dagen innan. fick en nål i armen och så helt plötsligt var det typ 8 läkare/sjuksköterskor i mitt rum. när dom satt nålen kom pappa in och då gick dom för att hämta en annan läkare. jag fortsatte att spy och tillslut spydde jag magsaft sen så spydde jag bara blod. jag låg och sov. vaknade och spydde, somnade låg och spydde somnade spydde somnade spydde sen höll de på så. sen kom de läkare och skulle flytta på mig från akuten. vaknade av att dom drog i sängen sen när dom dragit mig igenom alla korridorer så sa dom nu måste du byta säng. jag rullade över från min säng till en ny sen somnade jag om igen. sen vaknade jag ju i nya rummet, öppnade ögonen lite såg någon gul vägg och en dörr. sen somnade jag om igen. vaknade och spydde somnade, vaknade pch spydde sen höll jag på så. sen en gång när jag vaknade så stod någon bredvid sängen. jag öppnade ögonen helt, de va ju andrea som stod där, bara öppnade mina armar så krama hon om mig sen satte hon sig bredvid mig. och varje gång jag vaknade så spydde jag men inte en enda gång efter att andrea kom. kärlek e en bra medicin haha. men iaf så fick jag nått medel i droppet som gjorde att jag inte skulle må illa. sen satt vi där och kollade på film, helt otroligt platt tv på rummet och grejer. men de va först när andrea kommit som jag märkte att jag hade tv och egen toalett och dusch. innan hade jag knappt öppnat ögonen. men sen så började jag må mindre illa och jag var så otroligt kissnödig. jag försökte resa mig upp men då snurra de ju i hela huvudet. så de tog typ 1 timme innan jag kunde kissa. jag hade ju legat på sidan hela tiden så de va jobbigt att lägga sig på rygg men va tvungen att göra de så vi sakta kunde höjja ryggstödet så jag sattes upp långsamt så kunde jag tillslut resa mig upp och gå på toa men de dunkade helt otroligt mycket i huvudet. men sedan fick jag 10 köttbullar och 4 potatisar och jag åt upp allt och fick behålla det så då fick jag permession. det är ganska nice när det innebär ju att dom igentligen skriver ut en men om man skulle börja må dåligt under natten så är det bara åka in igen så har man ett rum på avdelningen så slipper man gå via akuten. så jag har fortfarande permession men ska skrivas ut nu inom någon timme.
där var mitt dropp.
och så såg det ut vid armen. men nu ska jag inte sitta här ochs kriva längre ska åka till andrea snart. men pusspåre
Hur ska jag förklara för mina barn?
pappa blev sur så han slog sönder dörren. så kan man ju inte säga.
pappa har en sjukdom som gör att han slår sönder saker. så kan man inte säga.
när pappa blir arg måste du gå till mamma så att du inte ser pappa arg. så kan man inte säga.
nu går pappa ut för han är arg, stanna inne nu. så kan man inte säga.
pappa vill kramas med mamma nu när han slagit sönder handen. så kan du titta på tv så länge? så kan man inte säga.
kan du ge pappa rengöringsspriten och lite bomull så han kan göra rent sina sår? så kan man inte säga.
så hur i helvete ska jag förklara för mina barn? utbott kommer jag alltid få. det går inte att hindra. jag har slagit mina familjemedlemmar. förut var jag inriktad på att slå dom. nu är det mer som ett hot. lämna mig ifred annars slår jag. för jag vill vara själv när jag får utbrott. så skulle alla runt mig gå så skulle jag kunna lugna ner mig men så funkar de inte. jag har ALDRIG slagit Andrea. jag kommer ALDRIG att slå henne eller våra barn. men hur ska jag förklara för mina barn? om jag står och slår i väggen så bli barnet rädd. jag kan inte skrämma mina barn. dom kan inte bli rädda för sin pappa som mot dom är helt ofarlig. jag kan aldrig på något sätt förklara för mina barn hur det är. vad ska jag säga. när pappa blir galen så får ni gå till mamma okej? nej de känns inte som det funkar. det värsta är ju att jag vill vara med Andrea när jag får utbrott. hur ska de gå då? ska hon stå med vårat barn i sin famn och titta på när jag slår sönder mig själv? ett litet barn fattar inte, men de lär sig. våld skapar våld. andrea kan inte trösta mig med ett barn i famnen, hon kan inte lämna barnet heller. jag vill ha barn och jag skulle aldrig skada dom. men jag kan inte säga gå till mamma och sen hör dom hur det börjar smälla. och om jag är ensam med barnen då? vad ska jag göra då? men om andrea e hemma och jag får utbrott ska dom då behöva åka hemifrån för att slippa se? de funkar inte heller, andrea skulle aldrig åka ifrån mig när jag ahr utbrott för då vet hon att jag nästan slår ihjäl mig själv.
HUR SKA JAG FÖRKLARA FÖR MINA BARN?
hur ska jag kunna leva med adhd som en pappa?
mina barn ska aldrig få se någon våld. dom ska bli som mig men aldrig gå i mina fotspår. dom får bli som den fina jimmy. men det går inte att dölja mina utbrott och jag vägrar visa mig våldsam inför mina barn.
dom kommer bli rädda.
kanske blir dom också aggresiva.
dom får aldrig ta efter mig.
men hur i helvete ska jag göra?
klockan är snart 3 på natten och jag fick sådan panik då jag tänkte på detta att jag var tvungen att skriva av mig nu på en gång.
jag vill aldrig dölja. jag vill aldrig visa. jag vill aldrig att dom ska lida.
Hur i helvete ska jag göra?
finns det ingen pappa med adhd där ute? hur har du handskas mad dina aggresioner och dina barn? finns det inga barn där ute med föräldrar som har adhd?
jag får en sådan ångest över detta. jag vill ha barn jag skulle bli en underbar pappa men denna jävla sjukdom. jag vill inte slåss något mer. jag kan inte sluta. jag vill aldrig visa jag vill aldrig dölja. snälla kan jag inte få sluta slåss? varför fick jag alla dessa sjukdommar? jag kan kontrollera mina aggresioner men jag kan inte ta bort dom. jag kan styra så långt så jag vet vad jag slår på. jag kan inte sluta slåss. ingen jävla psykolog kan hjälpa mig jag vill höra från pappor/barn som ahr erfarenhet av detta, inte prata med någon som pratar om problem på jobbet och sen går hem till sin fru och barn och har världens bästa svensson liv. så snälla någon hjälp mig.
JAG VILL INTE ATT MINA BARN SKa BEHÖVA LIDA FÖR MIN SJUKDOM
SNÄLLA HJÄLP MIG
pusspåre
sömnlösa nätter pga tabletter
bonusfilm. första dagen jag körde på 2 hjul med fyrhjulingen.
Nu känns det bättre
denna jävla diabetes
Mina sjukdommar
nu kom andrea ut ur duschen så jag tänkte hoppa in i den. pusspåre
Alopecia areata
denna bild är tagen 30/6-09
och denna bild ät tagen idag
fläckarna är större men nu har jag även fått fläckar i nacken.
så ser det ut. nu ska jag raka skallen så hörs vi senare. pusspåre
Nya mediciner
då jag märkt att mina mediciner inte hindrar mina aggresioner så var jag hos en adhd läkare på bup igår. min läkare var på semester men jag fick en annan som var betydligt bättre. han heter magnus och är precis så som jag vill att en läkare ska vara lugn och förstående men ändå inte så lugn så det blir jobbigt. när vi pratat så kom vi fram till att höjja min morgon dos av ritalin till 30 mg från 20mg. på efter 8 timmar då ritalinen gått ut ur kroppen så ska jag ta 10 mg medikinet som varar i 4 timmar. förut så tog jag en 20 mg på morgonen och en 20 mg på kvällen det gjorde ju att medicinen gick ur kroppen sent på kvällen så jag blev jätte pigg och då somnade jag inte. men nu hoppas jag att det här ska funka jag rökte en cigg i morse och så ska jag röka min sista cigg snart sen ska jag sluta röka och hoppas att medicinerna kan sköta sitt. det konstiga med medikinet är att en utan biverkningarna är aggressioner och att det står att man inte får äta den om man har elelr har haft aggressioner men ändå är den till för att dämpa aggressioner det är typ som om det skulle stå på ipren lindrar huvudverk men du får inte äta den om du har ont i huvudet och det kan göra så du får ont i huvudet. det är ju så konstigt. hoppas bara att jag inte blir mer aggresiv och jag kan få biverkningar som gör att jag inte får köra bil heller ibörjan. det känns lite pissit. det som förmodligen kommer hända ibörjan är att jag inte kommer kunna äta och sova men hoppas allt löser sig så jag slipper den här skiten. det jag lläste på ritalin bipacksedeln chockade mig. man får inte äta ritalin om man är elelr har varigt beroende av alkohol. jag åt ritalin under tiden jag var beroende av alkohol och jag äter den fortfarande men det står att jag inte får det. vet inte vad som kan hända men får prata med min läkare om det. det var väll allt jag hade att säga om medicinerna. men idag fick jag veta att en förredetta kompis till mig tänker slå ner min vän rickard. visst jag tror inte han vågar slå ner honom och jag tror inte han klarar av det heller men ger han sig på rickard så är det då inte så bra om jag har extra mycket aggresioner.
när jag loggade inte på blogg.se idag så såg jag denna kommentar på min blogg.
och så stod hennes mail adress. nu undrar jag hur svårt det kan vara att förstå att jag och andrea har om 3 dagar varigt tillsammans i ett år och jag älskar henne mer än allt annat. vem skriver då en sådan kommentar? vad tror dom? tror dom jag ska säga jo jag älskar ju andrea men de e klart du dycker ju upp med en kommentar på min blogg så jag dumpar henne och sattsar på dig? nej inte riktigt. jag säger så här. vad ni än skriver bland mina kommentarer så kommer jag alltid att älska andrea och jag komemr aldrig att lämna henne. så dom där kommentarerna kan ni sluta med för ni har inte en chans.
Till andrea:
Baby du och jag har snart haft ett helt år tillsammans. det bästa året i mitt liv. minns du då du höll dig vaken hela nätterna för att dämpa mina deppresioner. då jag alltid låg i din famn och du sa att allt skulle årdna sig. du hade rätt och idag är vi lyckliga tillsammans när jag träffade dig hade jag inte något att leva för och jag såg framtiden som morgondagen. var glad varje dag då jag kunde lägga mig i sängen på kvällen och att jag fortfarande levde. nu har vi skapat något vi aldrig kommer förlora vi har en framtid och minnen jag aldrig kommer glömma. jag vill bara säga att jag en dag vill ha dig som min fru och som mamma till mina barn. andrea jag älskar dig<3
Nu släpper jag mitt gamla liv och lägger det bakom mig. det finns anledningar till att backspeglarna är små och att vindrutan är stor. man får inte glömma sin bakrund men man måste se mer framåt. men alla har sin grund att stå på. min har varigt ostadig men jag har alltid tagit mig fram. förut så behövde jag hjälp upp men nu kna ingen få ner mig.
nu ska jag vidare. pusspåre
akut vård bara på vardagar
man får inte behöva besöka akut vård på helgerna. bup (barn och ungdoms psykiatri) har bara öppet på vardagarna. jag ville ringa min läkare idag för att boka ett möte för att få ny medicin men man får tydligen inte må dåligt på helgerna. är det akut så ska man alltså vänta i 2 dagar? nu är inte det helt akut eftersom jag för tillfället röker men bokar jag tid på måndag så kan det ju dröjja tills jag får hjälp. hoppas bara att min läkare inte har semester. men jag ska iaf på ett möte så fort jag bokat ett för att få ny medicin. jag orkar inte längre handskas med mina aggressioner och hoppas att min läkare kan vara förstående. sist så fick jag ingen ny medicin och då var jag tvungen att sluta med den jag hade mot läkarens vilja för att få som jag ville. hoppas bara på bättre mediciner för varken jag eller dom som är nära mig orkar med mitt beteende just nu. är det så här sjukvården ska fundera. när man är aggresiv och en fara för sig själv och andra så måste man sluta medicinera sig och göra nått fel för att få som man vill. vill verkligen få hjälp nu. någon annan som haft problem med psykiatri vården? hoppas bara dom förstår mina problem. jag vill slippa utbrott, jag vill varken skada mig själv eller andra men det kan smälla när som helst. det är en så jobbig känsla i kroppen när man inte kan kontrollera den. och den depresionen man hanmar i efteråt när man vet att man skadat någon fysiskt och psykiskt är hemsk att leva med. hoppas jag får hjälp nu. ta hand om er. pusspåre
jag röker mig glad med shitet gör mig depprimerad
bilden är tagen från google och pillerna har inget med min medicin att göra.
hoppas bara på nya mediciner så jag slipper det här. pusspåre
Alopecia areata
före:
Efter:
det var allt för stunden. ha det bra. och kommentera nu i bloggen den blir så tråkig annars. pusspåre
Vad är diabetes?
typ 1 diabetes
diabetes typ 1 eller barn diabetes som den kan kallas finns det inga vetenskapliga anledningar till varför man får. man tror att diabetes typ 1 kan fås om man varigt med om en kraftik infektion i kroppen. det har ingenting med hur mycket socker man har ätit att göra. man kan inte få diabetes typ 1 av för mycket socker. jag har typ 1 diabetes och har haft det sedan jag var 18 månader gammal. det som händer i kroppen när man får diabetes är att kroppens bukspottkörtel slutar producera insulin. i bukspottkörteln finns det betaceller som producerar insulin och denna funktion går sönder när man får diabetes kort och gott dör betacellerna i bukspottkörteln och man får inget insulin. för att kroppen ska funka måste kroppen hela tiden få en liten dos insulin och en större dos varje gång man äter. får kroppen inget insulin alls på 4 timmar så börjar man kräckas. om man då inte får vård dröjjer det inte länge innan man hamnar i koma och somnar för gott. ja man kan helt enkelt välldigt snabbt dö utav det. men eftersom att utväckligen går frammåt så behöver man knappt vara orolig som diabetiker. jag har en insulinpump som hela tiden ger mig en liten dos insulin och när jag äter får jag manuellt ta en större dos. alltså precis som vanliga kroppar gör av sig själv får jag göra med min insulin pump. då tror ni att allt det jobbiga var över att det bara är att ta lite insulin när man äter så blir allting bra men nu til det komplicerade. kroppen behöver olika stora mängder insulin beroende på hur mycket man äter. med andra ord så fort jag äter något måste jag veta hur mcyket insulin som behövs. tilexempel hur mycket insulin ska jag ta till en glass och hur mycket ska jag ta till en macka? det är ju finkänsla som gör att man klarar det och framför allt erfarenhet. nu när jag haft diabetes i nästan hela mitt liv brukar det inte bli så svårt men det som kan vara jobbigt är ju om det har kommit en ny glass eller något som man inte vet vilken dos som behövs. då får man pröva sig fram. diabetes typ 1 blir man aldrig av med, det är en kronisk sjukdom man måste leva med hela livet. jag tror det var allt om typ 1 diabetes, annars åter komer jag.
typ 2 diabetes
typ 2 diabetes är inte min specialite men det är välldigt annorluna mot typ 1 diabetes
vid typ 1 diabetes så är kroppens bukspottkörtel helt död och betacellerna kan därför inte producera något insulin alls men vid typ 2 diabets är bukspottkörteln bara slö. vilket innebär att kroppen får lite insulin men inte tillräckligt. vilket då resulterar i att man får ett högt blodsocker. typ 2 diabetes får man av fetma eller ålder. är det pga fetma så kan man träna bort den till skillnad från typ 1 som man aldrig blir av med.
blodsocker
man mäter kroppens blodsocker för att veta om man har tillräckligt eller för mycket insulin i kroppen. ett normalt värde för en diabetiker ska ligga mellan 5 och 10. en utan diabetes ska ligga mellan 4 och 5. om man äter och inte tar insulin blir man hög i blodsockret. får man fortfarande inget insulin så börjar man kräckas. det är kroppens sätt att försöka sänka blodsockret. så ligger man över 10 i blodsocker måste man ta insulin och ligger man under 5 måste man äta. ligger man för högt så blir man otroligt kissnödig och törstig. det spelar ingen roll hur mycket man dricker och kissar för symtomen fortsätter. man dricker och kissar väldigt mycket men det hjälper inte förens blodsockret sjunker. ligger man för högt så har man för lite insulin i kroppen. ligger man lågt så har man för mycket insulin i kroppen. symtomen för lågt blodsocker är värre. man börjar att tappa balansen och kontrollen. känns lite som att vara full. extrema symtom är att man tappar balansen helt. börjar kallsvettas, skaka, bli okontaktbar och tillslut svimma.
sockersjukan
det här är jag så fruktansvärt trött på. socker sjukan finns inte. det finns folk som säger till mig att du får ju inte äta godis för du har sockersjukan. detta stämemr inte alls jag kan äta precis vad som helst så länge jag vet hur mycket insulin jag måste ta för att få ett jämnt blodsocker. och folk som tror att jag fått diabetes för att jag ätit för mycket socker. det är ju bara sjukt. tror ni att jag missbrukade socker när jag var 1 och ett halvt år. nej diabetes förhindrar inte någon från att äta socker. det är klart att det kan vara svårt att dosera insulin dosen för så mycket socker men den handlar ju bara om erfaranhet. så kan man sin grej så kan man äta vad som helst.
alkohol
alkohol och diabetes kan vara helt ofarligt men även livsfarligt. alkoholen höll på att döda mig. klicka här för att läsa om min alkoholförgiftning. det finns inget som är farligt med att ta en öl när man har diabetes. det blir absolut ingen reaktion som är farlig. dricker du för mycket blir du full som alla människor. nu till det farliga. är du full och har diabetes så finns det risk att du inte känner av att du får högt elelr lågt blodsocker och då svimmar du ju till slut. så är det inte för alla. då jag drack alkohol så kände jag alltid när jag blev låg eller hög då jag var full. men det farliga är ju att alkoholen sänker blodsockret. så man måste se till att ta många blodsocker då man har diabets och dricker alkohol. så dricker du alkohol och har diabetes så ta blodprov varje halvtimme så ska det nog inte vara någon fara. blir du dock så full så att du deckar. vilken andra bara skulle vakna av nästa morgon med huvudverk så är det inte säkert att du vaknar. du kanske däckar av alkohol mängden men hamnar i koma av ditt blodsocker och därför kanske du dör. så om du har någon bekant med diabetes som dricker se till att hålla koll om han/hon svimmar och ta då blodsocker på personen. det är viktigt att
det var allt jag kom på om diabetes för stunden. kan skriva lite om när jag fick diabetesman som diabetiker på fester och liknande informerar om sin sjukdom så ingen tror att man däcket av alkoholmängden så dom låter en ligga där när man igentligen är döende.
det var allt jag kom på om diabetes just nu men jag kan ju skriva om hur det gick till när jag fick det.
jag var 18 månader och mamma och pappa tyckte att jag kissade otroligt mycket. sedan gick jag till handfatet och slog på skåpet som var under. jag ville ha vatten. efter några dagar tyckte dom att jag var riktigt konstig. jag var aggresiv, drack och kissade hela tiden och ville inte äta något alls. så dom satte sig i bilen för att åka in till sjukhuset då tuppar jag av i bilen och vi fick poliserskott till sjukhuset. dom kom fram till att det var diabetes. inte så enkelt att behandla en 18 månaders bebis med diabetes men det gick. när jag var 4 år började jag ta mina sprutor själv. innan det så tog pappa bort kanylerna på några sprutor så fick jag öva på mina gosedjur jag hade. innan det när jag var två år så övade jag på mig själv med en sån här medicin spruta som man kan typ ha flytande medeciner i och spruta in i munnen. så när jag avr två år började jag öva. sen när jag var 7 år och började i skolan började jag mer eller mindre ta hand om min diabetés själv. ringde mamma och pappa och frågade hur mycker insulin jag skulle ta med sen när jag var 8 år så började jag sköta mig själv helt och nu har jag bättre koll på diabetes än mina föräldrar. har inga frågor till dom längre som dom kan besvara. sen var min diabetes välldigt svårkontrollerad då min adhd kom in i bilden men det orkar jag inte skriva om nu. nu ska jag hitta på något annat och hoppas ni får en lite mer korekt uppfattning av diabetes nu. jag har säkert glömt något viktigt men då skriver jag det senare och har ni frågor om diabetes, adhd eller vad som helst så är det bara att ställa dom till mig bland kommentarerna.
Så ser min blodsocker mätare ut. på teststickan längst till vänster plaserar man blodet och på 5 sekunder får man reda på ens blodsocker så jag fick diabets tog det 60 sekunder att få redan på svaret. gud vad utväcklingen går framåt. då jag fick diabets hade jag sprutor som såg ut som dom här. ( dom till höger)
med en nål på 8 millimeter. dom här sprutorna hade jag från att jag var typ 4 år tills då jag fick en insulinpenna. när jag fick diabetes var nålarna 12 millimeter långa.
sen kom denna fantastiska sak. en insulinpenna. man behövde byta kanyl en gång per dag och insulinen fanns redan i sprutan. innan behövde man dra upp insulinet i sprutan från en hållare. med sprutor och insulinpennan så behövde man ju ta spruta ungefär 6 gånger per dag. det vill säga 6 stick per dag. sedan fick jag insulin pump den sitter fast i benet eller magen med en nål på 6 millimeter man känenr inte av den och man behöver byta nål var tredje dag. det vill säga ett nålstick var tredje dag istället för sex stycken per dag. ni kan ju förstå vilken frihet det är.
och en sista bild på min insulinpump.
nu ska jag vidare. hoppas ni lärt er något. pusspåre
nu får jag äntligen sova
pusspåre
inte bra, inte bra alls
Jag får inte sova
Pusspåre
när tar sjukdommarna slut
Ja ni ser ju hur det ser ut. och jag har börjat tappa fläckvis på benen nu också sen kan man tappa ögonbryn, skägg och istort sätt allt hår på hela kroppen. nu har jag även börjat få tunt hår ganska precis i mitten av huvudet så där komemr jag väll också att tappa håret. sjukdommen innebär att imunförsvaret angriper sina egna celler och man tappar håret. jag avr hos en läkare som sa att sjukdommen inte hade något namn så då sökte vi på nätet och hittade sjukdommen. ringde upp läkaren och han sa då att han kännde till sjukdommen. eftersom att jag alltid har rakat hår så är det inget problem för mig men om jag börjar tappa ögonbrynen och skägget när jag blir äldre så blir det lite jobbigare. sjukdommen går inte att bota men skadar heller inte kroppen. det finns ingen klar orsak till sjukdommen men den tros bero på stress eller deppretion man kan även då det över ett halv år efter en välldigtr dramatisk händelse i sitt liv. jag tycker varken att jag är stressad eller deprimerad men men. jag är glad att jag inte har någon dödlig sjukdom iaf. jag tänker raka av håret nu igen sen låta det växa ut så här långt om en månad igen så jag ser hur mycket mer hår jag tappat. då får ni självklart en ny bild igen. det var allt för mig idag.
Pusspåre
